Jag vet inte om jag kan kalla det bra eller dåligt att vi for till Umeå igår. Det var i alla fall en mardröm att åka tåg dit, då det tutade var tionde minut kändes det som. Så någon sömn hade jag minst sagt inte. Var framme vid Umeå vid åtta tiden, åt frukost, och gjorde några ärenden. Klockan var då nio. Gick sedan till Stora konditoriet och fikade där, ångrar det fortfarande idag. Jag tog en liten holländsk tårtbit och varmchoklad med grädde, och priset för dem? 93 kronor! DET var det DYRASTE fika jag NÅGONSIN har tagit och kommer att ta. Jag sa till mig själv att jag inte längre skulle slösa så mycket under dagen med tanke på hur mycket jag har kvar i kortet. Men så var det shoppingdags...

Sitter nu och räknar hur mycket jag har slösat och kommer fram till oroväckande siffror. 2341. Ganka sorgligt. Jag har aldrig mer velat ha dyslexi än idag, så att siffrorna kanske ändrar sin position och jag ser dem som 1234 kr istället. Hela min lön... brända på bara några få timmar. Hur i hela Hades gick det till?!

Har kommit fram till att jag finner alla bloggar tråkiga. Och att blogga är ännu värre. Ser inget syfte till att måste uppdatera bloggen om allt möjligt. Men eftersom jag har så oerhört tråkigt just nu ger jag väl den en chans till.

Har suttit och försökt rita fint, och man vet ju hur det slutar - aldrig bra. I början blev jag rätt så nöjd, men sen dök det upp massa onödiga detaljer som man inte får glömma. Det var nog ett rätt val att jag inte valde konstnär till mitt framtida yrke.

 

Vad är det med mig? Varför accepterade jag att jobba på lördag också? Jag jobbar redan måndag till fredag och behöver absolut inte jobba på lördag också!! Dumma idiotiska #¤%%&4!!!!! Skolan börjar snart och det känns inte som att jag har haft ett sommarlov än. Med andra ord har jag bara en ledig dag och det är söndag, sedan börjar jobbet igen i en vecka till. Och SEDAN är det SOMMARLOV!!! ... i en vecka i alla fall. Sedan är det "Bonjour mon cheri" till skolan...

Vad är det här för dag egentligen? Vaknade tidigt, somnade om, vaknade igen på grund av idioterna som spelade musik utanför mitt fönster, somnade om, vaknade innan middag. Låg i sängen och spelade spel och råkade höra mamma prata med sin vän. Fick alldeles nyss höra att mammas kompis man har gått bort. Inte för att det är särskilt chockerande med tanke på att han har mått dåligt i några år nu, men ändå kan jag inte låta bli att känna mig illamående. Det kändes som om det var för några dagar sedan jag träffade honom och han pratade norska med mig. Men jag antar att jag måste börja bli van av sådana här händelser om jag vill fortsätta att leva livet. Man föds och man växer för att tillslut dö. Så ironiskt.

Sitter just nu och nästan grinar över det faktum att jag måste börja jobba på måndag. Mitt härliga sommarlov närmar sig sitt slut. Tre veckors jobb, om de inte tänker anställa mig att jobba extra (vilket jag definitivt inte vill). Efter det får jag väl säga hej till skolan. Åh nej!

Har under de senaste 20 timmarna spenderat framför Rooftop Prince - en koreansk romantisk, rolig och en aning mystisk serie. Måste nog erkänna att jag grät mig fram igenom alla de timmarna, speciellt i slutet. Man önskar ju att en sådan sann kärlek fanns i verkligheten.

Två ord: hatar iPhone! Jag vill bara slänga den på golvet för att se dess patetiska delar gå sönder. Min iphone vill inte starta och inte heller vill den laddas. Har väntat i flera timmar och allt jag ser är en svartskärm, hur många gånger jag än har försökt starta den jäveln. Förshoppningsvis är det fel på laddaren och inte på iphone, annars kommer jag att bli så förbannat arg!

3 juli, fyller 17 och har ännu inte fått höra grattis från den person jag vill höra från. Typiskt. Men jag antar att denna dag aldrig har varit viktigt för honom.

Hann aldrig uppdatera bloggen de sista dagarna i Göteborg på grund av att hotellidiotens wifi inte fungerade. Så nu sitter jag hemma. Hem ljuva hem har aldrig varit mer sant. Även om jag saknar Göteborgs roliga aktiviteter så skulle aldrig kunna klara av en dag till där - bland människor med fejkade leenden och tillgjorda röster. Inte alla av dem är som jag har beskrivit givetvis.

Har jag nämnt att jag hatar storstäder? Nåja, nu har jag det. Så mycket folk, bilar, ljud, blickar, folk, folk och mer folk. Flög hit väldigt trött och grinig. Så fort jag landade ville jag hem igen. Men idag har det gått lite bättre efter några timmars shopping. Imorgon blir det Liseberg!

Okej, det här börjar bli väldigt frustrerande. Nästan varje gång jag tittar på klockan är det samma klocknummer som visas! 10.10, 11.11, 07.07, 00.00. Först tänkte jag att det bara var ett sammanträffande, men nu börjar det hända allt oftare och ska jag vara ärlig så skrämmer det mig. Vad är det som händer? När jag googlade så visade sig att jag inte var ensam om detta. Någon påstod att det är ett tecken från "en högre makt" som ska påminna oss vad våra uppgifter är på jorden. Och någon annan sa att den försöker varna oss någonting. Låter knäppt, men ingenting är omöjligt.

Wihoo! Ska börja blogga igen, vet dock inte hur länge jag orkar. Jag erkänner att jag finner bloggskrivandet väldigt tråkigt, speciellt när mitt liv bara består av tv, dator och mat. Och nej, jag överdriver inte. Jag vaknar, öppnar datorn, öppnar tv:n, går till köket och tar maten för att sedan äta den i mitt rum.

Vilken jobbig dag! Jag som tänkte vara duktig och plugga matte, men gjorde jag det? Nej. Jag som tänkte äta på Frasses, men gjorde jag det? Nej. Och så tänkte jag fortsätta med att spela Final fantasy, men gjorde jag det? Nej, igen! Att ha en lillasyster innebär inte bara att man ska mata dem, men även ta hand om dem när de råkar bli sjuk, vilket hände med Moa idag.

Återigen spelberoende! Haha! Trodde aldrig att jag någonsin skulle bli det igen. Har nu suttit i ett antal timmar framför tv:n med kontrollen i min hand; Final Fantasy XII har aldrig varit roligare! Det var nog ett år sedan jag sist spelade spelet. Anledningen? Jo, för att jag klarade inte riktigt av att se den röda texten 'GAME OVER' medan dess sorgsna melodin spelas upp. Jag blev ju bara deprimerad av det. Och det hände flera gånger! Alla mina karaktärer dog på grund av någon jättespindel! Men idag, stoltheten översvämmar när jag för första lyckades döda den! Applåder tack!

Oj oj. Trots att det är helg försvinner inte stressen alls. Det är nu allting börjar komma. Tre nationella prov är nu avklarade, och ett till väntar mig nästa vecka. Jag hade egentligen tänkt börja hålla på med någon form av idrottsaktivitet, men hur ska jag kunna göra det när jag ständigt har tre meters hög läxor och restuppgifter framför mig? Gud, vad jag vill vara ett barn igen. Då behöver man inte oroa sig för någonting. Saknar mina gamla vänner, min gamla klass, och de sakerna vi brukade göra tillsammans.